Mitt liv är jobbigt nu,det är en ständig kamp att få saker att fungera,att få min hjärna att fungera.
Jag fick diagnosen Borderline för ung 1 år sedan..Går på medicinering och terapi..Under hela min uppväxt har jag känt mig annorlunda,utanför och korkad..Jag har under tonåren gjort några själmordsförsök och skurit mig själv ganska så mycke både på armar och ben..Har också under långa perioder lidigt av Anorexi och Bulimi..
Mitt älsta barn som jag fick under min tonårstid har troligtvist Borderline/ADHDHan har under denna vecka haft svår ångest och själmordstankar..Jag har försökt få honom till sjukhus under 3 dagar nu..Han ville i Måndags åka in men har sen ångrat sig..
Just nu känner jag mig tom och värdelös..Jag har alltid försökt vara en bra mamma men har aldrig riktigt räckt till..Innan jag började med min terapi så hade jag inte verktygen för att kunna ställa krav,vara en stabil förälder mm..Idag har jag dom men det är för sent käns det som..Jag skulle kunna göra vad som hellst för mina barn men just nu vet jag inte vad jag kan göra för att hjälpa min son..Hur jag ska få honom att må bättre..Jag känner igen mig själv i hur han mår och hur jag själv mådde i tonåren..
Jag är tom,jag klarar inte ens av att gråta
onsdag 12 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, men jag ville iaf att du ska veta att jag tänker på dig. Jag har en mamma som inte är riktigt som andra, jag vet inte om du har läst mina inlägg om henne, men hon har ingen diagnos, och saknar självinsikt. Jag tror att det gör en stor skillnad för barnen när du vet om dina svagheter, och försöker göra rätt. Jag menar, ALLA människor har ju brister, men är man medveten om dom så kan man ju iaf göra så gott man kan. Vad mer kan man göra? Du verkar vara en jättefin mamma, hoppas att allt löser sig. KRAM.
Jag undrar om du kommer ihåg hur du kände dig när du hade självmordstankar? Hade du kanske velat att någon tagit tag i dig och tvingat på dig hjälp? Det kanske är det som måste till för din son. Eller måste vården vara frivillig? En människa som är en fara för sig själv kan man väl tvinga till vård? Gud vad svårt! Gör det du känner är rätt i hjärtat och magen. Hoppas att det går bra.
Stora och många kramar
Äntligen kommer jag in på din blogg, har haft problem med det...saknat dig vännen....min biatch....pöss
Oj, vilken jobbig sits. Skickar en styrkekram.
Skicka en kommentar